Måndag igen, nu vecka och nya möjligheter.
I torsdags hade jag i särklass världens sämsta dag...
Inledde dagen med att vakna med en extremt ond fot.
Har haft ont ett tag, men inte tänkt så jätte mycket på det.
Men jag kände natt till torsdag att det var ondare än vanligt, gjorde ont att ha täcket liggandes mot foten.
På morgonen hade knölen vuxit sig mycket större, den var röd och lite varm.
Ringde vårdcentralen eftersom jag inte var säker på att jag skulle orka jobba.
Fick en jourtid hos en läkare, infann mig i god tid och hann ta blodprover innan det var min tur.
Blodprovet togs i armen by the way, och jag överlevde.
Väl inne hos läkaren konstaterade han att har har en inflammerad sena i foten.
Kändes som en bra dom då dom misstänkte en propp först.
Fick recept på några inflammationshämmande tabletter, en linda till tassen och en sjukskrivning (!!!) med mig hem.
Sjukskrivningen var för att jag jobbar med det jag gör. Tydligen ska skadan läkas, och den läks inte så fort med tanke på att jag har ett jobb där jag rör mig i princip hela tiden.
Stannade hemma torsdag kväll och lördag, övriga dagar var jag redan ledig.
Var missnöjd över att jag skulle behöva vila tassen, hade hoppats att dom kunde sätta en dunderkurspruta i knölen eller åtminstonde droga mig utavhelvete i en vecka eller två men icke!
Men detta missnöjet var ingenting jämfört med när bilen, efter en mindre observant tankning skett, börjar hacka och gå konstigt...
Förstod direkt att jag tankat bensin i dieseltanken.
Förstod också direkt att sambon säkerligen inte skulle uppskatta att vår 6 månader gamla bil stod efter rv 61 med varningsblinkers.
Fick panik! Ringer till Per och halvgråter och bekänner mitt misstag.
Förväntade mig skäll och ett vad-har-jag-sagt samtal men icke. Världens snällaste Mr P säger att det går bra och att vi har bilen försäkrad (i samma veva mumlades det också något om att han bad till gud att feltankning täcktes av denna).
Och där började ringandet...
Att behöva ringa halva världen för att få saken fixad och samtidigt bekänna sitt misstag till minst 10 personer är skamligt.
Skamsen satt jag i bilen och tryckte, i väntan på att mamma skulle dyka upp när flera bilar stannar. De stannar snällt, frågar om jag vill ha hjälp och jag vill bara dö.
-ehh nej tack, jag har liksom råkat tanka lite fel. Det kommer en bärgningsbil snart.
Mamma hämtade mig och LK:s bilbärgning körde passaten till Olof Ericsson bil i Arvika.
Väl hos mor fick jag ringa försökringsbolaget.
Och vi hade tur (helt otroligt, händer mig aldrig) feltankningen täcktes av försäkringen och jag behövde bara betala 1500:-
Var inställd på minst 6000:- så det gjorde mig glad igen.
Slutet gott, allting gott! Inte sant?
Foten mår bättre också. Den hamnade lite i skymundan när jag kom i konflikt med bilen:)
I helgen har vi mest tagit det lugnt. Jag har försökt vila foten så mycket det går och visst känns det skillnad.
Fick besök av Cirre, Desiree och Melker på lördag.
När dom åkt gjorde jag och Mr oss redo för en kväll i Lässerud.
Ally lämnades hos sin farmor och farfar för en sleepover med kusinerna.
I Lässerud vankades det inflyttningskalas hos Hanna och Ola.
Blev ganska lugnt på mig, de flesta damerna var på smällen (lycka!!) så då blev det ingen fart på mig heller.
En riktigt trevlig kväll som avrundades vid ett snåret. Åkte hem och somnade som en stock.
Vaknade vid 9 dagen därpå och gick nästan direkt och hämtade lilla damen.
Farmor och farfar brukar alltid vilja passa henne längre än vi ger tillstånd till men denna gången fick vi med oss A hem utan protest:) De tre kusinerna hade nog varit lite slitsamma tror jag!
Kul hade dom haft iaf.
När vi kom hem gjorde dukade jag fram frukost som åts samtidigt som vi såg på herrarnas stafett.
Det var frukost överallt kan jag säga. Vi var helt lyriska och skrek och tjoade som galningar!
Vilken prestation, och damerna på lördagen!! Helt galet. Så otroligt stolt över dessa som representerar oss i os. Hatten av för dom.
Igår eftermiddag var vi i Åmot. Mamma bjöd sina barn med familjer på mat och efterrätt eftersom det varit Alla hjärtans dag.
Fick hemgjord pizza och en chokladmoussetårta. Så sjukt gott!
Ally fick ett paket fullt i kläder av sin mormor och var så nöjd.
Och mamman likaså. Tack mamma, du är så snäll. Alldeles för snäll egentligen.
Gällande Allys potträning så går det bra. Blir någon olycka då och då, men jag tycker överlag att hon är duktig.
Blir oftast olyckor om hon leker med andra barn eller för sig själv en bit bort från någon vuxen.
Vi har ju fortfarande blöja på henne när hon sover och på dagis. Men hemma kör vi naket:) Eller trosor. Hon blir väldigt mallig när hon får ha tjooosor.
Nu sitter jag och väntar ut min lilla älskling. Jag testar att lägga henne i den stora sängen, där har hon möjlighet att på egen hand klättra ur och rymma från sovningen.
Nu har jag inte ertappat henne med en rymning på en stund, så jag hoppas hon somnar snart.
Satt nere i soffan förut när jag hörde hur det dunstar till i golvet, tass-tass till pippitältet där det till en början leks tyst och försiktigt.
Inom kort glömmer hon dock bort sig och blir högljudd och på snudd uppspelt så då fick jag rycka in.
En skamsen tjej gick med på att gå till sängen igen... Och där ligger hon nu. Spörs och se hur detta artar sig.
Tycker det är dags att hon vänjer sig av med spjälsängen nu. Vi lånade ju den av systeryster med familj och snart vill dom ha tillbaka den så.
Tänker gå och ta mig en macka och läsa lite i en bok som plöjer mig igenom nu.
Ha det bra mina vänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar