Denna vecka har börjat mindre bra för familjen Kiiveri Nilsson.
I lördagsmorse började Ally spy.
Jag började jobba klockan 11 men hann med och torka några spyor innan.
Under tiden jag var på jobbet hade Busan varit dålig och det hade kommit ganska många omgångar med spy.
Köpte med glass hem efter jobbet. Glädjen när hon faktiskt käkade nästan en hel var obeskrivlig. Hon hade ju varken ätit eller druckit nåt under dagen så vi kunde inte tänka oss något bättre där och då.
Sen verkade det som att stormen lagt sig. Vi började nöjt konstatera att det nog minsann var lugna gatan... Tji fick vi!
Spyorna kom tillbaka och det med besked. Tog hon 2 klunkar vatten kom det upp 4 och så fortsatte det. Blev en slitsam natt med många skiften av sängkläder och skrubbande av en liten skakig kropp.
Blev några timmars sömn på småtimmarna och en välförtjänt sovmorgon.
Ally verkade återigen lite bättre efter lunch. Tog en promenad med henne i vagnen och även en liten biltur för att få tiden å gå.
På kvällen kom dock återigen spyorna tillbaka. Denna gången kom i princip det sista som fanns i den lilla kroppen och det gör ont i mig när jag tänker på hur lidande hon var.
Vi förstod att hennes tillstånd inte var helt ok så Per ringde rådgivningen och fick rådet att åka in till akuten med henne.
Sagt och gjort. Mitt i natten packade vi oss iväg.
Gumman skötte sig fint, givetvis protesterade hon när det skulle tas blodprov och klämmas på magen men det är ju inte så konstigt...
Läkaren som kollade på Ally konstaterade att hon var på god väg att bli uttorkad, men trodde att vätskeersättning skulle få bukt på problemet.
Så vi tuffade hemåt och somnade gott.
Vid 9:30 vaknade vi imorse. Faran verkade över så jag skickade iväg Per på jobb i Hafjell.
Ångrade mig dock när Ally timmen efter drar igång å spyr (!!!!!!!) igen.
Hon spyr upp det lilla hon fått i sig och lite till. Och någonstans där blir hon så slö! Knappt kontaktbar. Usch!
Mamma kom hit och när hon såg henne ringde hon rådgivningen direkt.
Nu var det Karlstad sjukhus nästa. Blev hon sämre efter vägen skulle vi tillkalla ambulans som skulle möta upp oss! Snacka om att det är skillnad på sjukhus och sjukhus.
I bilen tvingade mamma i bus vätskeersättning var femte minut och det mina vänner tror jag gjorde underverk.
En klart piggare tjej äntrade sjukan. Och vi fick efter många timmars väntan och undersökningar lämna Karlstad med en något piggare Ally.
Sen vi kommit hem har hon i princip sovit hela tiden. Har väckt henne då och då för å få i henne lite vätska. Inte alls populärt men ack så nödvändigt!
Nu är det dags för morsan att sova lite.
Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar